Under ytan - Korallreven
Tja bloggen! Ludvig här! I mitt tidigare inlägg ”Det sjätte massutdöendet” nämnde jag bara kort koldioxidutsläppens följder i haven. Efter stor efterfrågan har jag nu tänkt att fördjupa mig i havets massiva rikedom. Det är så mycket vi människor inte ser, både på gott och ont, så att det är nästan min plikt att upplysa er om detta. Det jag idag ska fokusera på är korallrevens extremt stora biologiska mångfald där tusentals arter har sitt hem, som idag är hotade. Så häng med om du vågar, ner genom vågorna, ner till havets outforskade tillgångar och problem.
Vi är på väg mot en global katastrof. Ett surt hav kommer att medföra stora problem för havets skalbyggare, som får svårare att bygga skal. Några av dessas skalbyggare är plankton, en art som utgör basen för många näringskedjor. Förvinner eller förminskas planktonen riskerar hela ekosystem att förfalla. Många fiskarter kan komma att drabbas av denna kollaps och långsamt dö. Om detta sker förlorar 100 miljontals människor sin huvudsakliga föda och riskerar att svälta. Det är inte bara människor som drabbas direkt, utan länder som förlitar sig på fisket för en fungerande ekonomi skulle ta enorm skada. En fjärdedel av vårt koldioxidutsläpp tas upp av haven där det omvandlas till kolsyra vilket medför en succesiv försurning av våra världshav.
Nu till korallreven! Korallrevet brukar i allmän tunga kallas ”havens regnskogar”, och inte undra på! Dessa fantastiska ekosystem är, liksom regnskogen, hem till en otrolig mängd arter. Utan korallreven skulle kusterna vara mer utsatta för stora vågor och stormar, människor skulle inte kunna ta vara på medicin och mat och många länders ekonomi skulle gå i kras på grund av minskad turism. Man skulle kunna säga att dessa stora områden med undervattensvegetation är livsavgörande för många länder.
Tropiska vatten är naturligt begränsade på näringsämnen på grund av hettan i dessa regioner. Det varma vattnet begränsar den normalt stora halten av näringsämnen som vanligtvis, i andra vatten, tränger sig upp från de djupa grunderna och förser det sprudlande livet med näring. Det är ofta därför områden kallas ”marint öken”. Korallreven möjliggör det för fiskar och annat marint liv att kunna överleva i dessa förhållanden. Genom fotosyntesen som utförs av dess alger, ger korallreven en stor mängd mat och föda. Det är den största näringskällan för fiskar i de tropiska och de subtropiska områdena. Världens rev är en betryggande miljö där 25 % av havets alla fiskar har som habitat och det finns över 2 miljoner marina arter i dessa rev.
För de senaste 10 åren har det största hotet mot korallreven varit korallblekning. Resultatet av detta blir en färglös och det underliggande vita kalkskelettet blir synligt. Om man ska gå in på det hela mer nyanserat så är det korallernas endosymbionter, som stöts ut eller förlorar sitt pigment skapat av dess fotosyntes. Blekningen omvandlar korallreven till mer lågproduktiva, närings- och artfattiga ekosystem. Den vanligaste orsaken till korallblekning är temperaturförändringar. Korallreven trivs bäst att leva i en väldigt smal temperatursmarginal och blekningen förekommer både när vattnet är för hett och för varmt. När korallens endosymbionter försvinner så minskar också korallens energiupptagning och reven kan därmed bli mer känsliga för sjukdomar och andra skador. Om blekning fortsätter i samma takt som den gör idag beräknas ett stort korallrev drabbas av skadan varje år mellan åren 2030-2070, och majoriteten av världens korallrev beräknas vara bort runt året 2100.
Charlie Veron, en utav de främsta experterna på korallrev, påstår att det finns en risk med en dominoeffekt om korallreven dör ut. Med det menar han att om reven försvinner så riskerar andra ekosystem också att fallera. Eftersom det marina livet är en så pass stor del i den biologiska mångfalden världen över är det i princip essentiellt att vi människor tar oss i kragen och anstränger oss för att rädda korallreven runtom vår planet. Att människan ska kunna hejda detta är dock en tveksamhet, säger Charlie Veron, och när vi inte lyckas rädda det kommer de flesta av världens arter. Ett massutdöende är på väg, hävdar han, som kommer drabba allt marint liv.
Känns detta möjligen igen från mitt förra inlägg? Det går att se en tydlig koppling med människans inverkan på vår planet och det massutdöendet som snart är oundvikligt. Jag kanske låter cynisk, men om människan blint fortsätter att ”utveckla sig” utan någon som helst respekt för världens djur eller miljö så kommer detta inte sluta trevligt alls.
Vi är på väg mot en global katastrof. Ett surt hav kommer att medföra stora problem för havets skalbyggare, som får svårare att bygga skal. Några av dessas skalbyggare är plankton, en art som utgör basen för många näringskedjor. Förvinner eller förminskas planktonen riskerar hela ekosystem att förfalla. Många fiskarter kan komma att drabbas av denna kollaps och långsamt dö. Om detta sker förlorar 100 miljontals människor sin huvudsakliga föda och riskerar att svälta. Det är inte bara människor som drabbas direkt, utan länder som förlitar sig på fisket för en fungerande ekonomi skulle ta enorm skada. En fjärdedel av vårt koldioxidutsläpp tas upp av haven där det omvandlas till kolsyra vilket medför en succesiv försurning av våra världshav.
Nu till korallreven! Korallrevet brukar i allmän tunga kallas ”havens regnskogar”, och inte undra på! Dessa fantastiska ekosystem är, liksom regnskogen, hem till en otrolig mängd arter. Utan korallreven skulle kusterna vara mer utsatta för stora vågor och stormar, människor skulle inte kunna ta vara på medicin och mat och många länders ekonomi skulle gå i kras på grund av minskad turism. Man skulle kunna säga att dessa stora områden med undervattensvegetation är livsavgörande för många länder.
Tropiska vatten är naturligt begränsade på näringsämnen på grund av hettan i dessa regioner. Det varma vattnet begränsar den normalt stora halten av näringsämnen som vanligtvis, i andra vatten, tränger sig upp från de djupa grunderna och förser det sprudlande livet med näring. Det är ofta därför områden kallas ”marint öken”. Korallreven möjliggör det för fiskar och annat marint liv att kunna överleva i dessa förhållanden. Genom fotosyntesen som utförs av dess alger, ger korallreven en stor mängd mat och föda. Det är den största näringskällan för fiskar i de tropiska och de subtropiska områdena. Världens rev är en betryggande miljö där 25 % av havets alla fiskar har som habitat och det finns över 2 miljoner marina arter i dessa rev.
För de senaste 10 åren har det största hotet mot korallreven varit korallblekning. Resultatet av detta blir en färglös och det underliggande vita kalkskelettet blir synligt. Om man ska gå in på det hela mer nyanserat så är det korallernas endosymbionter, som stöts ut eller förlorar sitt pigment skapat av dess fotosyntes. Blekningen omvandlar korallreven till mer lågproduktiva, närings- och artfattiga ekosystem. Den vanligaste orsaken till korallblekning är temperaturförändringar. Korallreven trivs bäst att leva i en väldigt smal temperatursmarginal och blekningen förekommer både när vattnet är för hett och för varmt. När korallens endosymbionter försvinner så minskar också korallens energiupptagning och reven kan därmed bli mer känsliga för sjukdomar och andra skador. Om blekning fortsätter i samma takt som den gör idag beräknas ett stort korallrev drabbas av skadan varje år mellan åren 2030-2070, och majoriteten av världens korallrev beräknas vara bort runt året 2100.
Charlie Veron, en utav de främsta experterna på korallrev, påstår att det finns en risk med en dominoeffekt om korallreven dör ut. Med det menar han att om reven försvinner så riskerar andra ekosystem också att fallera. Eftersom det marina livet är en så pass stor del i den biologiska mångfalden världen över är det i princip essentiellt att vi människor tar oss i kragen och anstränger oss för att rädda korallreven runtom vår planet. Att människan ska kunna hejda detta är dock en tveksamhet, säger Charlie Veron, och när vi inte lyckas rädda det kommer de flesta av världens arter. Ett massutdöende är på väg, hävdar han, som kommer drabba allt marint liv.
Känns detta möjligen igen från mitt förra inlägg? Det går att se en tydlig koppling med människans inverkan på vår planet och det massutdöendet som snart är oundvikligt. Jag kanske låter cynisk, men om människan blint fortsätter att ”utveckla sig” utan någon som helst respekt för världens djur eller miljö så kommer detta inte sluta trevligt alls.
